ArtiklarBlåljuspersonal

Kvinnliga poliser

Till allmänhetens tjänst

Ett yrke att kämpa för

Idag är kvinnliga poliser en självklar sak. Men i många år ansågs polisyrket vara männens arbete. När tiderna började förändras anmälde fler och fler kvinnor sitt intresse och de mottogs inte helt hjärtligt av polismännen. Kvinnorna fick nu kämpa för att bli accepterade.

Det dröjde till 1957 innan de första kvinnorna blev antagna till polisen i Stockholm. Det väckte stort uppseende när de första kvinnliga poliserna började patrullera på huvudstadens gator året därpå. Reaktionerna var övervägande positiva men säkert hördes också nedsättande kommentarer. Men kvinnorna var säkra på att de klarade av sitt jobb. Nu var det upp till bevis.

Lika för alla

Polisutbildningen var densamma för kvinnor och män. De hårda fysiska kraven fick många kvinnliga aspiranter att tveka, men de visste att det inte bara var muskler man behövde för att bli antagen till poliskåren. Egenskaper som lugn, tolerans och förmåga att ge god service var minst lika viktigt. Där hade kvinnorna lika bra förutsättningar som männen, ibland bättre.

Trots att villkoren skulle vara lika så förekom en del olikheter, bland annat när det gällde att bli utrustade med vapen. Kvinnliga poliser fick inte bära sabel, som polisen använt i över 100 år. Istället fick de bära batonger. Sablarna använde man inte längre efter år 1965. Då började polisen istället använda pistol och handfängsel.

Under 1960-talet fick alltfler manliga poliser kvinnliga arbetskamrater. Många tyckte att det var bra och såg det som någonting positivt. Samhället utveckling var i rätt riktning. Men det fanns också de som tyckte att det var fel. Männen hade skött polisarbetet själva så länge. Varför skulle det bli annorlunda nu? Antydningar, pikar och ibland ren mobbing förekom ofta.

Positiva förändringar

Men tids nog insåg många polismän sitt misstag. Poliskvinnorna blev välkomnade av allmänheten och även de högre befälen tog deras parti. Det hade kanske inte varit en så dum idé trots allt. Nu hade polisyrket dessutom blivit dubbelt så populärt. Det var någonting som alla kunde vara stolta över.

Idag är jämställdheten hos polisen god. Men ännu finns det uppgifter som många män helst vill göra själva. Att bevaka och arbeta med polishundar ses som ett traditionellt manligt polisarbete medan kvinnorna anses mer lämpade för ärenden där utsatta barn finns med i bilden. De naturliga förutsättningarna gör att detta kanske inte är alldeles fel, men det finns naturligtvis undantag. Även män kan vara skickliga på att arbeta med barn, samtidigt som det finns kvinnliga hundförare hos polisen.

I vårt moderna samhälle ska varken kvinnor eller män behöva bli utsatta för diskriminering. Det är förmågan att klara av jobbet som måste få avgöra och inte könet. Om vi alla tänker på det sättet så kommer vi att få ett bättre samhälle.

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Back to top button