ArtiklarBrottMisshandel

När barnmisshandel var lagligt

Läraren krävde ordning och reda

Det skedde i uppfostrande syfte

Idag är barnmisshandel ett mycket allvarligt brott. Den som blir dömd riskerar, förutom böter och skadestånd, även flera års fängelse. Ingen människa tycker – nu för tiden- att det är någonting konstigt med det. Tvärtom. Den som gör ett barn illa ska självklart ha sitt straff. Men i svenska skolor kunde lärarna dela ut örfilar, rapp över fingrarna med rottingen och stryk med ris ända fram till 1958. Det hela hade skett för barnens bästa. Lite stryk var bara god fostran, var det ansett i mångas ögon. Detta, när barnmisshandel var lagligt.

När folkskolan infördes i Sverige 1842 blev det krav på att det skulle finnas plats för alla barn i skolsalarna och att endast godkända lärare fick undervisa. I klassrummet var lärarens ord lag. Eleverna skulle visa respekt och vara tysta. Den som skrev slarvigt, pratade med en kamrat eller inte satt stilla kunde råka illa ut. Särskilt barn från de lägre samhällsklasserna hade lärarnas ögon på sig. Det medförde alltid risker, också för läraren, att slå borgmästarens eller prästens barn. Då räckte det med en tillsägelse.

Dessutom hade de mer välbeställda barnen ofta med sig gåvor. Läraren tackade och tog emot. Många som arbetade i skolan visste att de hade en hög position i samhället och var inte rädda för att utnyttja det.

 

Klassrum, Skola, Utbildning, Inlärning, Föreläsning

Bild: Pixabay.com

Föräldrarnas åsikter

På den här tiden hände det ofta att skolbänkarna med jämna mellanrum stod tomma. En anledning till detta var att föräldrarna ibland blev upprörda när barnen kom hem och var ledsna och hade ont. Då kunde de bli undervisade hemma istället, menade mor och far. På landsbygden ansåg många bönder också att skolan var onödig. Sonen i lantbrukarfamiljen skulle naturligtvis också bli bonde och det kunde han lära sig av sin familj, utan att bli slagen på fingrarna.

Lärarna förklarade tålmodigt för bönderna att deras barn enligt lag måste gå i skolan. När detta inte räckte till så bestämde sig skolans personal för att prova en annan lösning. Kanske kunde de övertyga de envisa bönderna att släppa barnen till klassrummet om eleverna blev erbjudna praktiska kunskaper som kunde vara till nytta i hemmet? Detta blev början till att ämnen som sy- och träslöjd, hemkunskap och gymnastik blev tillagt till schemat.

Skolmiljön förändras

Det gick så småningom upp för svenska lärare och rektorer att man inte löser några problem med att slåss. Det fanns kanske trots allt bättre sätt att hålla ordning. Utskällningar och hemskickande till besvikna föräldrar hade också effekt. Barnen hade fått lära sig hur viktig skolan var och många skämdes faktiskt när de gjort fel. Magistern och skolfröken hade börjat förändrats från hotfulla och stränga till snälla och kloka personer. Men kraven på närvaro hade blivit strängare. Nu tolererades det minsann inte längre att bångstyriga föräldrar hindrade barnen från att komma till skolan, oavsett vad som stod på schemat.

När den allmänna skolplikten kom till Sverige väckte den ett visst uppseende. Ingen ansvarsfull pappa eller mamma ville förstås bryta mot lagen. År 1950 blev det obligatoriskt med nio års skolgång och åtta år senare kunde barnen pusta ut. Nu förstod de att skolan hade blivit en säker miljö. Ingen lärare skulle någonsin få slå dem igen.

Källor:

http://www.wikipedia.se

Https://www.polisen.se

 

 

 

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Back to top button